I skrivande stund har vi ganska precis 2 dygn kvar innan vi sitter på ett plan på väg från Bali till Singapore för att därifrån flyga hem mot Sverige igen. För ungefär tre veckor sen flög vi den omvända vägen och som ni kanske har listat ut är det just Bali det här inlägget ska handla om.

Bali är en ö i södra Indonesien vars storlek ungefär uppgår till halva Gotlands. Indonesien är världens folkrikaste muslimska land men på Bali utövas sedan lång tid tillbaka en speciell form av hindusim. Kanske är det på grund av detta som man tidigare än övriga Indonesien började locka till sig turister och varje år besöks ön av tusentals turister, framför allt australiensare (Bali för australiensare kan likställas med den relation européer har till turistorterna kring medelhavet).

Efter att ha landat på Bali var vårt första mål den allra mest populära orten Kuta (kan likställas med typ Ayia Napa eller Magaluf). Kuta var väl ingen jättehöjdare men vi spenderade några dagar på stranden, där jag lärde mig surfa, och vid poolen, där Sophie lärde sig dyka. Dessutom var maten riktigt god.

 
 Kolla!!!
 
Tyvärr gick det inte alltid lika bra...
 
Övertygade om att Bali var mer än McDonald's och nattklubbar tog vi en minibuss till Ubud. Ubud ligger i mitten av ön och ses lite som Balis kulturella centrum, det kryllar av hinduistiska tempel i området och inne i Ubud bor faktiskt Balis kungafamilj. När vi började närma oss Ubud noterade vi att naturen var extremt grön och frodig, när vi hade kommit fram och var på väg till vårt guesthouse fick det sin förklaring. Från ingenstans öppnade sig himlen och på 10 minuter fick vi mer regn än vi fått under hela vår övriga vistelse i Sydostasien.
 

Vårt första besöksmål i Ubud blev Sacred Monkey Forest, en djungel med ett gäng gamla tempel (lite Indiana Jones-känsla) och ett hundratal apor. Tydligen kunde aporna bli aggressiva om man kom för nära eller hade med sig mat in så vi höll oss på relativt säkert avstånd.

 
 

I närheten av Ubud ligger en liten flod och längs floden går en ås vilken man kan promenera på och dag två hade vi bestämt oss för att göra just det. Trots att vi gav oss iväg ganska tidigt blev det en otroligt svettig promenad förbi risfält och djungel. Vid slutet av stigen fanns dock något som gjorde allt värt det, restaurangen Jungle Fish med sin fantastiska pool. Vi spenderade ett par timmar med att svalka oss i poolen innan vi tog en taxi hem igen.

 
 

På kvällen hade vi bokat in oss på en matlagningskurs, kursen vi valt var den högst rankade på Tripadvisor (en webbsida med användargenererade recensioner av restauranger, hotell, aktiviteter med mera) så förväntningarna var höga. Vi blev hämtade på vårt guesthouse och körda ut på landsbygden, efter att ha plockat upp ytterligare några deltagare kom vi så fram till huset där kursen skulle hållas. Det visade sig att vi skulle vara hemma hos ett balinesiskt par och hjälpas åt att laga ett flertal olika rätter balinesisk husmanskost. Deltagarantalet var typ 15-16 st och förutom Sverige var Tyskland, Australien, USA, Chile, Frankrike och Hong Kong representerat. Kursen var både rolig och lärorik och maten blev otroligt god.

 
 
 

Vår sista dag i Ubud spenderades på moppe ute på vägarna. Vi hann med att besöka risterasser, tempel och att dricka Luwakkaffe. Luwak är ett mårddjur som lever på kaffebär, däremot kan inte djuret smälta kaffebönan med sitt skal utan när maten kommer ut (den naturliga vägen) finns bönorna kvar – oskadade. Man rengör, torkar och skalar bönorna innan man rostar och gör kaffe på dem. Eftersom Luwakdjuret endast äter de allra finaste och bästa kaffebären blir kaffet av väldigt hög kvalitet och ses som en delikatess. Vi provade Luwakkaffe på ett plantage och trots att kaffet vi drack var snabbkaffe var det väldigt gott (och nej, vi har redan fått den frågan, det smakade inte bajs).

 
 
 
 

Vårt sista resmål på Bali blev den lilla fiskarbyn Amed på öns östkust. Amed (som också är namnet på den kuststräcka där flera mindre byar ingår) ligger vid foten på Balis 3700 m höga vulkan Mt Agung och är mest känt för bra dykning och snorkling. Det var alltså så vi spenderade dagarna här. Ena dagen var jag iväg på två st dyk, det ena ett ganska traditionellt dyk med fina koraller men det andra var mer spektakulärt; ett vrakdyk vid USAT Liberty, ett 125 m långt amerikanskt krigsskepp som sänktes av japanerna under andra världskriget. Tyvärr strulade kameran så det blev bara ett par bilder. Under tiden jag var borta tog Sophie en massage och därefter låg hon och göttade sig vid poolen, så det var inte så synd om henne heller.

Delar av USAT Liberty i bakgrunden. 
 
I Amed blev Sophie en dykningsexpert.

Vår sista dag i Amed hyrde vi en moppe och åkte längs kusten till de bästa ställena för snorkling. Ungefär 45 minuter från där vi bodde fanns ett annat vrak (en gammal japansk fiskebåt som ligger ca 30 m från land) som nu skulle vara bra för snorkling, och det stämde verkligen, snorklingen var absolut världsklass. Vi hade dessutom väldig tur med vädret så sikten var riktigt bra. Vi stannade vid ett ställe till, kallat Coral garden, som också var väldigt bra, dock gick det inte riktigt upp mot det japanska vraket.




På stranden vid det japanska vraket började vi prata med en balines som arbetade som fiskare, han erböjd oss att följa med honom ut vid solnedgången då han skulle fiska red snapper och vi nappade (höhö). Efter att ha varit hemma och bytt om tog vi moppen tillbaka och hoppade in i den lilla fiskebåten. Fiskemetoden var metning och trots att Team Bali utklassade Team Sweden (varken jag eller Sophie lyckades få en enda stackars fisk) var det väldigt trevligt att sitta där medan solen gick ner och det blev ett väldigt fint avslut på vår Balivistelse för den här gången.










Vi nybörjare fick dock bara bottennapp. 

/ Henrik

Bali

Allmänt Kommentera

I skrivande stund har vi ganska precis 2 dygn kvar innan vi sitter på ett plan på väg från Bali till Singapore för att därifrån flyga hem mot Sverige igen. För ungefär tre veckor sen flög vi den omvända vägen och som ni kanske har listat ut är det just Bali det här inlägget ska handla om.

Bali är en ö i södra Indonesien vars storlek ungefär uppgår till halva Gotlands. Indonesien är världens folkrikaste muslimska land men på Bali utövas sedan lång tid tillbaka en speciell form av hindusim. Kanske är det på grund av detta som man tidigare än övriga Indonesien började locka till sig turister och varje år besöks ön av tusentals turister, framför allt australiensare (Bali för australiensare kan likställas med den relation européer har till turistorterna kring medelhavet).

Efter att ha landat på Bali var vårt första mål den allra mest populära orten Kuta (kan likställas med typ Ayia Napa eller Magaluf). Kuta var väl ingen jättehöjdare men vi spenderade några dagar på stranden, där jag lärde mig surfa, och vid poolen, där Sophie lärde sig dyka. Dessutom var maten riktigt god.

 
 Kolla!!!
 
Tyvärr gick det inte alltid lika bra...
 
Övertygade om att Bali var mer än McDonald's och nattklubbar tog vi en minibuss till Ubud. Ubud ligger i mitten av ön och ses lite som Balis kulturella centrum, det kryllar av hinduistiska tempel i området och inne i Ubud bor faktiskt Balis kungafamilj. När vi började närma oss Ubud noterade vi att naturen var extremt grön och frodig, när vi hade kommit fram och var på väg till vårt guesthouse fick det sin förklaring. Från ingenstans öppnade sig himlen och på 10 minuter fick vi mer regn än vi fått under hela vår övriga vistelse i Sydostasien.
 

Vårt första besöksmål i Ubud blev Sacred Monkey Forest, en djungel med ett gäng gamla tempel (lite Indiana Jones-känsla) och ett hundratal apor. Tydligen kunde aporna bli aggressiva om man kom för nära eller hade med sig mat in så vi höll oss på relativt säkert avstånd.

 
 

I närheten av Ubud ligger en liten flod och längs floden går en ås vilken man kan promenera på och dag två hade vi bestämt oss för att göra just det. Trots att vi gav oss iväg ganska tidigt blev det en otroligt svettig promenad förbi risfält och djungel. Vid slutet av stigen fanns dock något som gjorde allt värt det, restaurangen Jungle Fish med sin fantastiska pool. Vi spenderade ett par timmar med att svalka oss i poolen innan vi tog en taxi hem igen.

 
 

På kvällen hade vi bokat in oss på en matlagningskurs, kursen vi valt var den högst rankade på Tripadvisor (en webbsida med användargenererade recensioner av restauranger, hotell, aktiviteter med mera) så förväntningarna var höga. Vi blev hämtade på vårt guesthouse och körda ut på landsbygden, efter att ha plockat upp ytterligare några deltagare kom vi så fram till huset där kursen skulle hållas. Det visade sig att vi skulle vara hemma hos ett balinesiskt par och hjälpas åt att laga ett flertal olika rätter balinesisk husmanskost. Deltagarantalet var typ 15-16 st och förutom Sverige var Tyskland, Australien, USA, Chile, Frankrike och Hong Kong representerat. Kursen var både rolig och lärorik och maten blev otroligt god.

 
 
 

Vår sista dag i Ubud spenderades på moppe ute på vägarna. Vi hann med att besöka risterasser, tempel och att dricka Luwakkaffe. Luwak är ett mårddjur som lever på kaffebär, däremot kan inte djuret smälta kaffebönan med sitt skal utan när maten kommer ut (den naturliga vägen) finns bönorna kvar – oskadade. Man rengör, torkar och skalar bönorna innan man rostar och gör kaffe på dem. Eftersom Luwakdjuret endast äter de allra finaste och bästa kaffebären blir kaffet av väldigt hög kvalitet och ses som en delikatess. Vi provade Luwakkaffe på ett plantage och trots att kaffet vi drack var snabbkaffe var det väldigt gott (och nej, vi har redan fått den frågan, det smakade inte bajs).

 
 
 
 

Vårt sista resmål på Bali blev den lilla fiskarbyn Amed på öns östkust. Amed (som också är namnet på den kuststräcka där flera mindre byar ingår) ligger vid foten på Balis 3700 m höga vulkan Mt Agung och är mest känt för bra dykning och snorkling. Det var alltså så vi spenderade dagarna här. Ena dagen var jag iväg på två st dyk, det ena ett ganska traditionellt dyk med fina koraller men det andra var mer spektakulärt; ett vrakdyk vid USAT Liberty, ett 125 m långt amerikanskt krigsskepp som sänktes av japanerna under andra världskriget. Tyvärr strulade kameran så det blev bara ett par bilder. Under tiden jag var borta tog Sophie en massage och därefter låg hon och göttade sig vid poolen, så det var inte så synd om henne heller.

Delar av USAT Liberty i bakgrunden. 
 
I Amed blev Sophie en dykningsexpert.

Vår sista dag i Amed hyrde vi en moppe och åkte längs kusten till de bästa ställena för snorkling. Ungefär 45 minuter från där vi bodde fanns ett annat vrak (en gammal japansk fiskebåt som ligger ca 30 m från land) som nu skulle vara bra för snorkling, och det stämde verkligen, snorklingen var absolut världsklass. Vi hade dessutom väldig tur med vädret så sikten var riktigt bra. Vi stannade vid ett ställe till, kallat Coral garden, som också var väldigt bra, dock gick det inte riktigt upp mot det japanska vraket.




På stranden vid det japanska vraket började vi prata med en balines som arbetade som fiskare, han erböjd oss att följa med honom ut vid solnedgången då han skulle fiska red snapper och vi nappade (höhö). Efter att ha varit hemma och bytt om tog vi moppen tillbaka och hoppade in i den lilla fiskebåten. Fiskemetoden var metning och trots att Team Bali utklassade Team Sweden (varken jag eller Sophie lyckades få en enda stackars fisk) var det väldigt trevligt att sitta där medan solen gick ner och det blev ett väldigt fint avslut på vår Balivistelse för den här gången.










Vi nybörjare fick dock bara bottennapp. 

/ Henrik