I skrivande stund befinner vi oss i det femte landet på resan, Indonesien. Sedan det senaste inlägget har vi även hunnit med Singapore, land nummer fyra, men den här texten ska handla om avslutningen av Filippinerna.
Som Sophie berättade i det sista inlägget spenderade vi våra sista dagar i Filippinerna på ön Panglao som ligger precis söder om den större ön Bohol, öarna ligger så nära varandra att de är förbundna med två broar. Panglao har varit ett turistmål ganska länge och var klart mer exploaterat än både El Nido och Malapascua men i jämförelse med större turistorter i övriga Sydostasien har det kvar mycket av sin charm. Vi hade inte bokat något boende så det första vi gjorde var att gå längs med huvudgatan och leta efter något lämpligt, vi hade hunnit kolla ett par ställen som antingen var fullbokade eller som vi inte riktigt var nöjda med då Sophie hör en röst hojta till. Rösten visade sig tillhöra en tysk pensionär, Manfred, som flyttat till Panglao och byggt ett mindre hotell. Vi bestämde oss för att kolla in hans hotell som visade sig ligga femtio meter in på en sidogata. Det kändes lite misstänksamt först men vi följde med och det visade sig vara rätt beslut. Rummet var det överlägset fräschaste hittills med kök (så man kunde laga sin egen frukost), varmvatten, AC, riktigt bra wi-fi och dessutom hade hotellet en pool. Priset var det samma som vi betalat på de andra ställena så det var inte mycket att fundera över.
Den första dagen spenderades vid poolen och på den lokala stranden - Alona Beach. Vi hade hört att stranden inte skulle vara någon jättehöjdare vilket stämde. Det var mycket folk, mycket båtar och ett högt tidvatten gjorde stranden ganska trång. Snorklingen var tyvärr inte heller mycket att hänga i granen.
Bohol (den större ön) är framför allt känt för två saker; Tarsiers och chokladkullar. Tarsiers är små apdjur (dock är de inte apor utan tillhör ett eget släkte) kända för sina stora ögon, dessa är utrotningshotade och Bohol är en av få platser i världen där man fortfarande kan se dem. Chocolate Hills är ett område i centrala Bohol där stora uniforma gräsbevuxna kullar bildar ett väldigt speciellt landskap. Från Panglao kan man boka gruppturer där man med minibuss får besöka dessa platser och en rad andra sevärdheter men vi bestämde att det skulle vara roligare att hyra en moped och själva ta oss runt på ön.
Efter en ganska lång sträcka nådde vi vid lunchtid fram till nästa huvuddestination - chokladkullarna. Varför kullarna har skapats vet man inte riktigt så förklaringarna varierar från mer geologiska till mer mytiska. Kullarna har i alla fall fått sitt namn från färgen de får under den torra säsongen, ett par av dem hade faktiskt börjat få en brun färg när vi var där, men även under andra tider på året sticker de ut mot skogen som omger dem. På väg tillbaka till Panglao gjorde vi korta stopp i Bilar Man-made Forest (en mahognyskog som planterades på 40-talet för att motverka avskognigen som då hade drabbat Bohol) och vid en kyrka (Filippinerna är det enda kristna landet i Sydostasien).
Efterföljande dag var dedikerad till strandhäng, vi hade hört att det fanns en annan strand (Dumuluan beach) som skulle vara mycket finare än stranden vi bodde vid (Alona Beach) så sagt och gjort, vi högg tag i en tricycle-chaufför och åkte dit. Resan tog ca 15 minuter och när vi kom fram visade det sig att det var väl spenderad tid. Dumuluan beach i sig är en väldigt fin, bred, vit sandstrand men det finns delar av den som tillhör lite större resorter. Där är stranden inte bara väldigt fin utan helt fantastisk. Dessa stranddelar är tillgängliga även för icke-hotellgäster men då mot betalning. Vi lade oss vid stranden utanför Bohol Beach Club och väntade på att någon skulle komma och ta betalt. ”Tyvärr” dök det aldrig upp någon utan när lunchtid närmade sig gick vi till grannresorten, South Palms och åt lunch. Nu hade vi fått lite blodad tand för snikande så efter lunchen gjorde vi vårt bästa för att se så hemma ut som möjligt och gick helt enkelt och tog varsin solstol. ”Tyvärr” kom det ingen och tog betalt här heller så vi låg kvar där tills vi ledsnade och tog sedan en tricycle hem.
På den större ön nära Bohol, Cebu, finns en ort som heter Oslob. Oslob är välkänt som en plats som valhajar ofta besöker och från Panglao kan man ta dagsturer för att åka och snorkla med dessa enorma djur. Valhajar har alltid besökt Oslob men för att se till att de alltid finns där har de lokala fiskarna börjat mata dem, detta är något som från olika håll kritiserats då detta leder till att valhajarna stannar i Oslob längre än vad de annars skulle göra. Om och vad det har för påverkan på djurens överlevnad vet man inte idag. Att snorkla med valhajar är något vi väldigt gärna ville göra men dessa uppgifter gjorde oss lite villrådiga, efter att ha läst lite mer i ämnet visade det sig att djuren behandlas väldigt bra och att besöken är ganska hårt reglerade (man får t.ex. inte ha solkräm på sig då det skadar hajarna, det är också belagt med böter eller t.o.m. fängelse att röra dem) så vi bestämde oss till slut för att åka. Efter 2 timmar i båt och 30 minuter i tricycle gick allt fort. Säkerhetsgenomgång, betalning, in i en båt och ut 50 meter från land sen hopp i och… helt plötsligt var man öga mot öga med världens största fisk. Dagen vi besökte Oslob fanns det tre eller fyra valhajar där varav den minsta var långt från fullvuxen men ändå stor som en bil och den största som en mindre buss. Bara stjärtfenan var lika stor som mig. Att simma med dessa vänliga jättar (de äter bara krill och har inte ens tänder) var helt otroligt och ett fantastiskt avslut på vår vistelse i Filippinerna.
