Efter att ha sovit på det gräsliga hotellet i Cebu som Henrik skrev om i förra inlägget, som för övrigt kallas för Frankensteins hotell när vi efteråt kollade Trip Advisor, så var det dags att åka vidare till en ö som heter Malapascua. Malapascua är välkänd som ett väldigt bra resmål för dykning så för Henrik, som var riktigt sugen på att damma av sitt gamla dykcert, var ju detta perfekt samt att det skulle vara väldigt fint vilket gjorde det intressant för mig med. Det var dock en sak som stod emellan oss och Malapascua – en tre timmar lång resa med lokalbuss och en 45 minuter lång båtresa. Båtresan är ju inga problem, men vad det gäller trafiken på land här i Filippinerna så har jag aldrig varit med om liknande. Varje gång jag sätter mig i ett fordon här så känns det lite som att mitt liv är lite på spel så att säga. Aja, vi kom fram och vi lever ju uppenbarligen, så återigen en poäng till oss!
Väl framme åt vi lunch och begav oss iväg för att hitta boende. Vi hade hört att det skulle vara svårt, eftersom ön är väldigt populär och det var påskafton, men vid vårt första försök fick vi napp. Ett hotellrum med en toalett som går att spola, varmvatten, inkluderad frukost och det var inte alls mycket dyrare än i El Nido (där standarden var betydligt sämre). Vilken fullträff tänkte vi, och slog till. De fem dagar som följde bestod mestadels av strandhäng men även sammanlagt fyra dykningar för Henrik.
Som tidigare nämnt är Malapascua mest känt för den fina dykningen, men detta upplevde ju inte jag utan endast Henrik. Därav så känns det ju rimligt att han får berätta om det, så here it goes:Då det var väldigt längesen jag senast dök började jag med att ta en refresherkurs för att friska upp minnet lite, därefter var det så dags för att dyka på riktigt, jag följde med ut på en dagsutflykt med två inplanerade dyk vid Gato Island, en liten ö 45 minuter från Malapascua. Dykningen här var fantastisk. Bra sikt, häftiga klippformationer och rev samt väldigt mycket olika djur. Det första dyket, då vi simmade genom en 14 m lång tunnel, var nog häftigast. Inne i tunneln var det kolsvart så vi fick använda våra ficklampor för att överhuvudtaget se något. Där tunneln var som mörkast ser jag att den filipinske dykledaren pekar på något med sin ficklampa. Vi simmar dit och på botten ligger en vitfenad revhaj och vilar. Otroligt häftigt att kunna komma så nära. När vi simmar ut från grottan ser vi en annan likadan haj som cirkulerar utanför öppningen men den försvinner när vi kommer ut. Det andra dyket var också vädigt bra om än inte lika spektakulärt, här såg vi grodfisk, sjöhästar och en väldigt häftig mantisräka.
Två dagar senare var det dags för det de flesta dykare kommer till Malapascua för, att dyka med rävhajar. Dessa är väldigt mycket större än revhajarna och kan bli uppemot 6 m långa. En stor del av längden består dock av den förlängda stjärtfenan som används som en typ av piska som paralyserar fiskar vid jakt. Rävhajarna lever på över 200 m djup men varje morgon kommer de upp närmare ytan för att bli rengjorda av mindre fiskar. Detta innebär att om man vill se dem behöver man ställa klockan på 4.15, och det finns tyvärr ingen garanti att man får se dem.
Efter en riktig bagarväckning och en båtresa ut i gryningen gick det ganska snabbt att komma i vattnet. Den här gången hade jag en svensk dykledare, Penny från Västerås, till hjälp. Väl i vattnet tog vi oss ner till ca 30 m djup och placerade oss i en slänt och väntade. Vi sitter och spejar ut i vattnet och plötsligt ser jag hur Penny pekar på något. Jag tittar dit och ur mörkret ser jag hur en stor skugga blir tydlig och plöstligt är den bara där. En säkert 5 m lång haj simmar förbi kanske 10 m ifrån oss. Under resten av dyket såg vi tre hajar till och det är en enormt häftig känsla att se så stora djur i sin "egen" miljö. Tyvärr fick jag inte till några bra bilder så ni får försöka föreställa er.
Våra dagar i Malapascua var väldigt härliga, men den absolut bästa stranden hittade vi vår sista dag när vi gick runt en bra bit på ön och gjorde nästan att jag ville stanna en dag till. Det var till och med den finaste stranden vi varit på hittills! Vattnet var hur klart som helst, samt att snorklingen var den bästa på ön. Vi fick bland annat se jättestora sjöstjärnor och sjöborrar.
Dagen efter var det dags att åka till Cebu. Efter att återigen tagit båten i 45 minuter fick vi hoppa in i en stor van istället för en buss. Inga bilbälten där heller såklart (vanligt förekommande), och vi blev inpackade som sillar med flera andra personer. Det fanns dock AC, vilket ändå var ett plus. Här kom jag på mig själv med att sucka lite trött varje gång vi vid en omkörning nästan körde in i andra bilar på den andra körbanan, jag tror att jag blivit lite avtrubbad nu kanske. Väl i Cebu strosade vi runt lite på ett köpcenter ett tag samt åt lunch. Detta blev ett relativt snabbt stopp för vi ville ta en så tidig färja som möjligt över till Bohol, som var vårt nästa mål. När vi väl kom över med färjan hoppade vi återigen in i en van med en förare som, såklart, också körde som en galning. Man kunde inte göra annat än att skratta lite när han körde om folk i dolda kurvor. Livin’ on the edge! Vi skulle nämligen över till ett mindre område som heter Panglao, och det är där vi här vi är nu. Här lyckades vi hitta det bästa boendet hittills, åka på en mindre roadtrip med moped, smyga in på en lyxresort samt snorkla med VALHAJAR. Men mer om detta i nästa inlägg.Puss på er! / Sophie
