I skrivande stund är vi i Sydney där vi har befunnit oss i drygt två dygn. Imorgon kommer vi dock lämna Sydney bakom oss och flyga mot Manila i Filippinerna. Sophie återkommer till vad vi har hunnit med i Sydney i nästa inlägg men här tänkte jag berätta lite om hur de sista dagarna i Nya Zeeland var.
Efter en natt i Queenstown åkte vi ganska tidigt mot den del av Sydön som kallas Fiordlands. Som namnet avslöjar är denna del fylld av fjorder och vi skulle åka mot den som är mest lättillgänglig med bil; Milford Sound. Vi hade bokat en båttur på fjorden klockan 15 samma eftermiddag men när vi hade kört ungefär halvvägs började det regna kraftigt, regnet tilltog allt mer och när vi (efter ca 3 timmar) nådde fram till Milford Sound öste det ner. Inget jättetrevligt väder för en färjetur tänkte vi men som tur var lyckades Sophie boka om vår färjetur till morgonen efter. Istället åkte vi till byns enda camping där vi hade förbokat en plats. I Milford Sound regnar det 200 dagar om året och regn på uppemot 250 mm/dygn är inte ovanliga men tydligen är chansen att det blir fint väder dagen efter större om det regnar väldigt kraftigt så med det som hopp fördrev vi kvällen i campingens allrum så gott det gick.
När vi vaknade dagen därpå visade det sig att våra förhoppningar hade infriats. Det vore synd och skam att säga att solen lyste från en klarblå himmel men med tanke på var i världen vi befann oss var vädret alldeles utmärkt. Vi åkte ner till färjeläget och bordade vår färja. Att vi bytt till morgonfärjan visade sig vara ett genidrag då det 1) bjöds på frukost och 2) vi var bara 16 personer på vår ganska stora båt, när vi kom i land var det säkert det femdubbla som väntade på att få kliva på nästa tur.
Resan längs fjorden var oerhört vacker och det kraftiga regnet från dagen innan gjorde att klippsidorna var fulla med både små och stora vattenfall.
Husbil? Höhö.
De sista dagarna spenderade vi med att köra mot Christchurch där vi skulle lämna tillbaka bilen, vi stannade först vid Lake Pukaki, en otroligt turkos sjö vid foten av Nya Zeelands högsta berg Mt Cook, och därefter en campingnatt på en väldigt fin camping vid Lake Tekapo.
Efter att på fredagsmorgonen sagt adjö till Ben, som de senaste 18 dagarna hade varit både vårt hem och vår trogne följeslagare åkte vi till Christchurchs flygplats och flög tillbaka till Auckland där vi skulle spendera en natt på hostel innan vi flög vidare till Sydney. Auckland är Nya Zeelands största stad (1,5 miljoner människor bor i Auckland, i hela Nya Zeeland bor det 4,5 miljoner) och visade sig vara en väldigt trevlig stad. Enda smolket i glädjebägaren var hotellrummet som var helt utan fönster och med den absolut sämsta säng jag någonsin sovit i. ”Tur i oturen” var att planet till Sydney gick redan klockan 07.20 vilket gjorde att vi tvingades upp vid fyra på morgonen och slapp sova kvar i hängmattan.
Efter knappt tre veckor var det så dags att lämna Nya Zeeland. Under tiden hann vi åka nästan 400 mil och sova på 13 olika campingar. Vi kan verkligen rekommendera Nya Zeeland som resmål, det finns otroligt mycket att se och göra och landet är otroligt vackert. Många gillar Sydön mer än Nordön och jag är nog böjd att hålla med men jag tycker att båda öarna har mycket fint att se och att det bästa är att besöka båda. Trots att det absolut funkar med ett så späckat schema som vi hade skulle jag nog ändå rekommendera att man har iaf någon vecka till på sig och att merparten av tiden läggs på Sydön.
/ Henrik